Ett år efter Göteborgskravallerna

Demokratin måste återupprättas och fördjupas för att motsättningarna som tydliggjordes under förra årets demonstrationer ska kunna få en konstruktiv lösning

Det är snart ett år sedan EU-toppmötet i Göteborg. Snart ett år sen några av de mest uppskakande händelserna i det moderna Sveriges historia inträffade och många är de människor som sedan dess bär på både besvikelse, rädsla eller posttraumatiska sår och ärr. Många har också engagerat sig i frågor som har vuxit fram ur detta.
Själv har jag deltagit i grundandet av Demokratinätet. Genom detta har jag varit engagerad i arbetet med årsdagarna med att förbereda seminarier och en demonstration. Seminarierna har ett gediget och omfattande program med deltagande från flera av de parter som var på plats under förra årets demonstrationer och seminarier.
Den enda större aktör som saknas är politikerna, såväl rikspolitiker som kommunpolitiker. Detta är tyvärr symptomatiskt för diskussionerna efter toppmötet. Politikerna verkar ha abdikerat från sin roll och överlåter diskussionen till demonstrationsdeltagare/arrangörer, poliser, forskare och journalister.

Detta är allvarligt, politikerna vill inte delta i en diskussion som har stor betydelse för den svenska demokratin, stor betydelse för den svenska rättsapparatens och polisens trovärdighet. Precis som när det gäller de tre terroriststämplade svenskarna väljer politikerna den tysta passiva vägen. De ställer sig utanför dessa viktiga frågor och överlåter istället diskussionerna till människor som står utanför det formella politiska beslutsfattanden. De svenska politikerna har på detta sätt, tydligare än någonsin, gjort sig till nickedockor åt främmande politiska makter och dominerande ekonomiska intressen. Allt som kan hota eller reta dessa överherrar undviks.
De tycks helt ha avsagt sig bestämmanderätten, helt ha frånsagt sig rätten att delta i en debatt om yttrandefrihet, demokratiska rättigheter och likhet inför lagen. Det är detta som debatten efter Göteborgshändelserna framförallt handlar om, och det är inga oviktiga frågor, utan själva essensen i ett samhälle som vill kalla sig demokratiskt.

Likhet inför lagen har ställts åt sidan efter de så kallade Göteborgskravallerna. Aktivister åtalas och döms på löpande band samtidigt som åtal mot poliser avskrivs i samma takt som anmälningar kommer in. Rättsväsendet dömer ut hårdare straff om den åtalade anses vara politiskt aktiv och straffen är många gånger längre än tidigare praxis. ≈talade döms med förfalskade eller obefintliga bevis och principen med omvänd bevisbörda har praktiserats. Utgångspunkten i rättssalarna är att en polis aldrig ljuger eller misstar sig, men aktivister ljuger alltid.

Våra demokratiska rättigheter ställs åt sidan när politisk aktivitet kriminaliseras så som man gör i rättegångarna och när makten inför årsdagens demonstration planerar att filma alla som deltar i denna. Filmningen innebär begränsningar i vår åsiktsfrihet och vår rätt att demonstrera. Det som hänt efter toppmötet, demonstrationerna och kravallerna i Göteborg är det som är det allvarliga hotet mot demokratin i Sverige.
Kriminaliseringen av politisk verksamhet liksom andra inskränkningar i våra demokratiska rättigheter måste stoppas. Detta kan bara göras på politisk väg och därför är det så allvarligt att politikerna inte deltar i debatten.

Vi måste kräva att polisers brott ska utredas av en från den vanliga polisen oberoende instans.
Lagen om våldsamt upplopp måste ändras och anpassas till moderna förhållanden eftersom den idag kriminaliserar oskyldiga åskådare.
Rättsapparaten måste reformeras så att beviskraven ställs högre och risken för att bli oskyldigt dömd till långa fängelsestraff minimeras.
Våra folkvalda politiker måste tvingas fram ur sina hålor och ta tag i dessa frågor innan vårt samhälle slits isär av politisk splittring och misstro mot makten.

Demokratin måste återupprättas och fördjupas för att motsättningarna som tydliggjordes under förra årets demonstrationer ska kunna få en konstruktiv lösning. Denna lösning är ett samhälle byggt på demokratisk socialistisk grund där rättstryggheten för alla människor värnas, där rätten att demonstrera utan att registreras är självklar, ett samhälle för där allas lika värde och likhet inför lagen garanteras.
Därför hoppas jag att så många som möjligt ställer upp i årets demonstration i Göteborg för att ställa kraven på ett rättvisare och mer demokratiskt samhälle. Demonstrera för likhet inför lagen, för att värna rättstryggheten och de demokratiska rättigheterna, för icke-våldsliga konfliktlösningar och demokratisk dialog.
Som avslutning vill jag uttrycka min förhoppning att vi kan genomföra en lugn och fredlig demonstration utan provokationer och övergrepp från polisen på det sätt som skedde förra året.

Anders Svensson 2002-06-20 Internationalen